Där mossbeklädda murar delar landet

Gamla träd sträcker sina döda grenar mot skyn likt bedjande människor
Ett desperat sökande efter svar
En önskan om allt det där de inte har
Vatten på sina rötter och gröna löv att fladdra med i vinden

Så skriver jag ditt namn på kinden
Hoppas att du hittar mig
Men någonstans där löven blåser till högar längs med husväggarna stannar tiden
Ur led, skriker Hamlet
Frustar Satan i sin avgrund

Ty där känslor får kroppar att vibrera
Spelar ingenting längre någon roll
Klockans batteri har sedan länge dött
Ingenting som en gång fanns blir längre fött

Men där vid de mossbeklädda murarna
Oändligt staplad sten
Där glömmer vi att timmen blivit allt för sen

Så skrev du mitt namn på kinden och vi famnar om varandra
Utsmetad färg på kroppar i vibration
Utan rum
Utan tid
Vid de mossbeklädda murarna
I evig tid

Men lika troligt som att Jesus gick på vattnet
Lika troligt varar något för alltid
I öppna sår strös saltet
Bandagerad från topp till tå

Något jag aldrig kommer att förstå
Är hur tiden ständigt kan gå
Batterier tar slut och klockor stannar
Vår egen tillvaro vi ständigt förbannar

Men där
Vid de mossbeklädda murarna
Kletade vi ut färgen av våra namn

Din kind är len likt asplövens prassel i ljummen kvällsvind
Likt vitsippor öppnar sig i solen
Som lukten av nybryggt kaffe
Som kvällsfåglarnas lockande sång
Drunknar i ögon djupa som det djupaste hav
Här
Här finns inga batterier
Här finns inga klockor
Här
Står tiden stilla
Vid de mossbeklädda murarna
Står tiden stilla